onsdag, november 30, 2011

Efter stormen 1

På måndagsförmiddagen var det ett riktigt angenämt väder. Vinden hade bedarrat högst avsevärt , 8° varmt i solens sken. Väl nere på stranden såg man hur vågorna sköljt upp 30-50 meter och lämnat en tångkransad sjö.
Stenarna på stranden hade förflyttats 20-30 meter upp på backen
Den nya bryggan var helt demolerad
Här från andra hållet ser man hur strandkanten sopats ren från sten...
En av finansiärerna till den nya, nu sönderslagna, bryggan stod och betraktade de sorgliga resterna
Av fyra bryggor var det bara den längst i norr, som man av bitter erfarenhet förr om åren lärt sig att demontera inför höst och vinter, som stått sig. Den lilla, näst sydliga syntes över huvud inte till,
medan  stenbryggan längst i söder fortfarande var nästan helt under vatten...

Jag fortsatte min promenad längs Strandlyckevägen:

Vad hittar jag väl där?

Etiketter: , ,

tisdag, november 29, 2011

Förste-Adventstormen

Icke att förväxlas med BERIT!

En mild höst med mycket sydvästliga vindar höjde långsamt vattenståndet över det normala i Nordsjön och Östersjön. Berits framfart 26 november höjde nivåerna temporärt till drygt +80 cm över medelvattenstånd i Västerhavet. När adventstormen drog in under eftermiddagen 28 november steg vattenståndet snabbt när den kraftiga västvinden, med orkanstyrka i byarna, pressade upp vattenståndet till extrema nivåer längs med västkusten. På flera mätplatser steg vattenståndet till 120 cm över medelvattenstånd 
Vi var ju denna gång ordentligt förvarnade. 
Jag var redan kl 10.09 nere och fotograferade, här är det 12 sek/m 18 i byarna
13.19 blåser det 19 sek/m, 25 i byarna
16.09 var det ju redan mörkt, vinden hade stigit till ca 20 m/sek
OCH 
där stod det och vägde för att kulminera kl 21-22 med 25 sek/m varav 31 i byarna.
Jag kunde ju inte se bara känna...
Jag låg och tittade på TV på andra våningen, något strömavbrott blev det inte den här gången. När det var som värst (Jag tittade på Morden i Midsummer kl 20-22) gungade hela huset till vid de ganska hårda stötiga vindbyarna. Jag släckte kl 23 då det lugnat sig betydligt, framförallt de hårda körarna. Innan jag somnade tände jag ytterbelysningen och konstterade att allt i närområdet verkade OK, tänkte
Det gick ju bra den här gången...
MEN 
När jag hämtade tidningen på morgonen den 28de
visade det sig att stråtaket fått sig en bredsida även denna gång
Se även Gudrun och Per
OCH 
Jämfört med andra här i Viken  hade jag kommit lindrigt undan
LÄS den spännande fortsättningen

Etiketter: , ,

måndag, november 28, 2011

Adventsfirande med bloggförhinder

Sedvanlig adventslunch gick av stapeln i förrgår. Jag lagade och serverade medan fotografsonen dokumenterade.
MEN
När han skulle förmedla resultatet för publicering på bloggen, så vägrade
 The LOCAL module :
Rapporterade
account is full (quota exceeded)
Så jag tog som bildbevis ett kort på uppvaktningen:
Foton från Italienresan under novemberlovet samt Vin från Montepulciano
OCH
Högkvalitetschoklad från Frankrike

MEN
Strax innan det var publiceringsdax funkade det igen:
Husfotografen kommer ju sällan med
VARFÖR
Jag kompletterar med en bild från 1 advent 2005!

Etiketter: , , ,

söndag, november 27, 2011

Bokbörsen!

Jag har ju vid upprepade tillfällen beättat om vårt väldiga förråd av ärvda böcker och mina strävanden att läsa åtminstone dem jag "borde". Sedan kan jag ju inte låta bli att köpa nya. Det har ju genom bokus och adlibris blivit lätt som en plätt - och BILLIGT.


Nu när jag kommit igång med att OMLÄSA böcker, det gapar tomt i bokhyllan (vem har jag skänkt den boken till),  den visar sig vara utgången på förlaget, har jag lärt mig att anlita Bokbörsen 
Det är särskilt trevligt att skicka efter böcker från privatpersoner. Brevet ovan kom med en bok om kostade 29 kr - betydligt mindre än portot...

Etiketter: , ,

lördag, november 26, 2011

Det var på den tiden

Boken om Södergatan har tydligen planerats i tre år. 
Genom att min orienterarkompis Kurt Pålsson är medlem i Släktforskarföreningen och samtidigt läste i min blogg om Huldts Sportaffär, fick jag erbjudande om att deltaga.
OCH
Nu är boken färdig!
Vi medverkande inbjöds till ett samkväm på Stadsarkivet
Bokens huvudförfattare  Gunilla Persson Aretoft berättade om det inspirerande men mödosamma arbetet att sammanställa allt material
Kurt har skrivit om Gustaf Adolfs torg
Vi blev bjudna på tårta, jag passade på att ta rosen i mitten (hm)
Jag har redan vid den första genombläddringen förstått att det är en väldigt intressant bok.

Recension inflyter vad det lider

Etiketter: ,

fredag, november 25, 2011

Annorlunda

Så här såg det ut för ett år sedan....
Jag fick klättra upp på taket och skotta redan den 29 november!
...och den här bilden tog jag med min iPhone igår.
Det är 9° varmt, och när jag äntrar trappan vid köksingången får jag kliva över Prins Gustafs öga,
MEN
det är inte den enda  växten som novemberblommar!
Elräkningen blir ju behagligt reducerad
DET 
kan ju behövas nu när vi här i södra Sverige kommit i strykklass!

torsdag, november 24, 2011

Poveldiggarna

Jag kan icke räkna dem alla...
dvs
Alla dessa sällskap.
Nu har jag blivit medlem i något om heter Poveldiggare - inspirerad av änkegrannen och att de förlade ett av sina möten till Vikens hemgård.
Jag är ju en av dem som diggat Povel längst!
Andra favoriter är
Måste vägen till Curacao gynga så?
som vi såg på förspel på bio 1959.
(Fram till äldste sonen födelse sprang ju den gamle och jag på bio under tentamensläsandet mest varje kväll...) 
och senare grammonfonskivan  
Vid pianot P. Ramel

En paus i förhandlingarna
Nästa möte blir i februari i HURVA

Etiketter: ,

onsdag, november 23, 2011

VVV=FFF

2011-10-24
Efter en bedrövlig sensommar med regn och rusk har vi nu i två månader haft
VVVV
= Vänligt, Varmt. Vindstilla Väder
2011-11-15
Det har inneburit att det verkligen funnits tid att invintra trädgården
DOCK
har det  efter att sommartiden upphört blivit alltför mörka eftermiddagar för några större insatser.
Hanna Lindmark 1860-1941
Frälst
Förmögen
Förskingrad
Jag har kommit igång med Das Lesen!
Boken ovan fick jag låna av änkegrannen för flera månader sedan - en kväll när de inte var något på TV tog jag tag i den och schwisch läste jag den. Det är en förbluffande framgångssaga:
Berättelsen om hur Hanna Olofsson född 1860 bygger upp sitt företagsimperium Margaretaskolorna börjar med att hon 40-årig kommer till Östersund för att bli hushållerska  på Kristliga föreningen för unga män:KFUM. Vad som hände henne de första 40 åren får man bara antydningsvis veta men på sid 20 står plötsligt:

Hanna hade varit nio år då fattigvården i Arnäs bjudit ut henne till lägstbjudande.(Jfr Harry M. i Nässlorna blomma...) Först av alla som skulle auktioneras ut den dagen hade hon lyfts upp på den stora stenen framför sockenstugan. Framför henne på kyrkbacken var sockenstämmans ledamöter samlade, en bit bort stod hennes far med tvååriga Albertina på armen och tioåriga Brita Carolina och fyraåriga Per bredvid sig. Än idag kunde hon hör sockenstämmans ordförande ropa ut henne:"Detta är Sara Johanna Nilsdotter. Hon är nio år, kallas för Hanna, är rask vid spisen och i ladugården. Hennes mor har just dött, fadern Nils Olofsson har ytterligare tre minderåriga barn att försörja. Vem vill taga detta barn att föda, kläda och kristeligt uppfostra.?"

Hon gick aldrig i skola, lärde sig läsa hos en av sina många fostermödrar, men kunde dåligt skriva. Hon skrev ogärna brev. Bristen på personlig skriftlig dokumentation har inneburit att man dåligt lär känna Hanna som person. Däremot staplas de företagsmässiga och ekonomiska framgångarna på varandra: Hon blir omåttligt rik och kan  1922 kontant köpa Steninge slott med inventarier!

Hanna hade ursprungligen hoppats bli missionär och hade när hon kom till Östersund just gått ett år som elev på Elsa Borgs bibelkvinnohem i Vitabergen i Stockholm .
Där hade hon lärt sig två saker:
1. Hon hade för dålig skolunderbyggnad för att bli missionär
MEN
2. Med Elsa Borg som modell insåg hon att även kvinnor kunde bli framgångrika företagare.
SÅ i Östersund hade hon strax hon organiserat upp matlaget för KFUM, också startat en matservering.

I trakten kring Stortorget fanns flera utskänkningsställen, caféer som serverade sprit och mat, brännvinsmagasin och vinhandel. Det som saknades var en matservering dit familjer kunde ta med sina barn utan att riskera att möta druckna gäster. Framför allt tyckte Hanna att maten ej var tillräckligt vällagad, hon var säker på att hon kunde bättre.

1902 var det dags:
Fyrtiotvå år gammal tog Hanna en stor ekonomisk risk och gav sig in på en verksamhet som hon egentligen inte behärskade. Hon skulle bli egen företagare och förutom  matserveringen utbilda unga flickor i matlaning. Beslutet kändes ofattbart stort, hon bävade under sömnlösa nätter och bad till Gud om kraft.
---
Hanna var klar över hur hon skulle rekrytera arbetskraft. Hennes far, torparen Nils Olofsson hade varit gift tre gånger och hade tjugotvå barn  (SIC!). De nio av hennes syskon som uppnått vuxen ålder hade stora barnaskaror, så det saknades inte arbetsvilliga unga släktingar att locka ner till Östersund.

Sedan hade hon tur att få en kompetent och trogen kompanjon:
En av de många gästerna var nivellören Axel Lindmark. Hans arbete på Generalstabens avdelning för Sveriges kartverk innebar att han reste runt i landet en stor del av året. Med tre unga pojkar som assistenter mätte han upp det svenska landskapet med hjälp av modern teknisk utrustning, som bara fanns hos Generalstaben. Vintertid satt han vid skrivbordet och analyserade resultatet.


Axel L. hade ett tungt år bakom sig. Hans unga hustru Clary hade dött i tuberkulos trettioett år gammal och han stod ensam med tre barn, det yngsta av dem tvåårige Roert, hade tuberkulos liksom sin mor.....

Våren 1903 stiger han in med sina tre barn på Hannas matservering, 4 mars 1904 gifter de sig. Efter att det blivit någon schism i KFUM:s (hyresvärden) ledning finner de för gott att flytta till Norrköping, där den första Margaretaskolan ser dagens ljus!
 Klicka gärna på bilden för viss förstoring
Först jag hörde talas om Margaretaskolan var när jag bläddrade i mina föräldrars gamla fotoalbum.
Min mamma bör ha gått där 1928, således en av de första kullarna, startåret anges till 1927!
På den översta bilden står hon längst till höger, på den undre knäböjer hon längst till vänster

Sammanlagt öppnade 12 Margaretaskolor. Diverse Internetkällor informerar om etableringar i Norrköping, Stockholm (där den första av fyra etableringar startade lagom till olympiska sommarspelen 1912), Göteborg (Dicksonska palatset), Helsingborg, Linköping (servering vid stora torget, butik på Bokhållaregatan), Örebro, Borås, Västerås, Lund, Malmö, Jönköping.

Det var maken Axel som skötte bokföring och ekonomi, efter ett tag sa han upp sig från Generalstaben. Pengarna bara rullade in. De var båda djupt troende  och skänkte minst en tiondel till kristen verksamhet. Storhetstiden var under Ekmans tid som statminister då de gratis upplät sitt hem Steninge för konferenser, seminarier och annan verksamhet med kristeliga förtecken.

Till skillnad från Ekman lyckades de kryssa förbi alla blindskär som depression, Kreugerkrasch etc.
Axel dör 26 juli 1935, Hanna senhösten 1941. De hade skrivit ett gemensamt testamente, som dock Hanna ändrade flera gånger efter Axels död, hon klarade inte av att inte ha fri disposition till hela förmögenheten själv.
MEN
att det var fyra kristna sällskap som var huvudarvtagare var fortfarande en självklarhet.
HUR

Etiketter: , , , ,

tisdag, november 22, 2011

Adventsfint!

 Vid alla årstider samlade vi sten till vår stenläggning mellan kommunens asfalt och vår mur.
Väl färdiga fick vi vartannat år hålla efter ogräset.
I år har det vänliga vädret inneburit att jag är färdig i god tid före 1ste advent!

Etiketter: , ,

måndag, november 21, 2011

...och försvann i Kristianias mörker....

När jag nu läst ännu en deckare som tilldrar sig i Konstantinopel och skall skriva en recension kommer jag osökt att tänka på pappa Calles uttalande: "Sade Tomas Burs och försvann i Kristianias mörker"
Han informerade om att det var ett citat från detektivromaner  från Oslo (dåvarande Kristiania) som han läste som ung pojke. Han mindes namnet på författaren Stein Riverton

"den norske stjärnjournalisten som 1903 för första gången gav ut en detektivroman i Kristiania miljö under pseudonymen Riverton. Boken innebar ett omedelbart genombrott, inte minst i Sverige där böckerna om den Sherlock Holmes inspirerade problemlösaren Asbjørn Krog blev en stor publikframgång för Olof Dahlbergs bokförlag. Bara 1905–15 utkom över sextio Rivertonböcker. "

När så den gamle och jag träffades 1954 dröjde det inte länge förrän han började dra en lång historia (på norsk) om Tomas Burs som fångats av Asbjørn Krag men lyckades att smita undan denne genom att utbe sig få gå in i en " forrettning før att købe sig några tyttebær".
NÅVÄL
Nu är det inte Kristiania utan Konstantinopel som gäller! Jag får varje vecka mejl med erbjudanden från adlibris och härom månaden ett med extrapriserbjudande om ytterligare  Barbara Nadel-pockets som utspelar sig i Konstantinopel. Jag skickade efter tre stycken!

Nu har jag läst den första: Djupa vatten som är den den fjärde i en serie på hittills fjorton deckare med kommissarie Çetin Ikmen. Jag har inte läst dem i ordning, häromåret läste jag den sjätte HAREM där jag rapporterade:

Jag har fått blodad tand när det gäller Barbara Nadels deckare från Istanbul.
Nu måste jag rekvirera dem på engelska - översättningen går tydligen trögt!.
Men det blir ju förstås billigare...
Jag har tydligen missat en : Deep Waters.

Vi möter dem alla,  i List of characters, igen, men det har gått ett antal år.

Jag repeterar:
Inspektor Çetin Ikmen är gift med en turkisk djupt troende muslims kvinna, men härstammar själv på mödernet från Albanien. De har tillsammans 9 barn.
Hans unge medarbetare kommissarie Suleyman är gammal osmansk "adel". Rättmedicinaren Arto Sarkassian är armenier. Tidigare hade Ikmen en medarbetare Balthasar Cohen, jude, men denna har, efter att ha blivit skadad i 1999 års jordbävning, dragit sig tillbaka från polisarbetet, driver en juvelerarbutik. Där arbetar hans son Berekiah C. som Ikmens tonåriga dotter är förälskad i.
Den vars liv förändrats mest är Mehmet Suleymans. Han har avancerat till inspektor. Sist, i Arabesk, levde han i ett olyckligt äktenskap, påtvingat av sociala skäl (se ovan angående härstamning). Han har tydligen i Deep Waters brutit upp och är nu gift med rättspsykiatern Zelfa Halman. Hon är visserligen 100 % turkiska, men uppvuxen och utbildad på Irland och mycket emanciperad. Hon är i denna roman höggravid och föder vid 48 års ålder en liten prins Yusuf Izzedin till sin 12 år yngre make.

"Jag har tydligen missat en : Deep Waters."
Det är ju den jag har läst nu:
 För varje del får man en ytterligare in inblick i Istanbuls kosmopolitiska befolkning. Denna gång är det albanerna. Det finns tydligen ett begrepp gjakmarrja, blodshämnd som i vissa släkter fortfarande praktiseras. I en sådan släkt inträffar så ett mord som Ikmen får i uppgift att utreda.
MEN
Det är ju så att hans MOR var albanska... han blir därför personligen involverad. 
Det som gör Nadels berättelser så trovärdiga är att hon samtidigt involverar aktuell brottslighet som organförsäljning och narkotikasmuggling.

Nu ser jag fram emot att läsa nästa, och nästa....

Etiketter: , , , ,

söndag, november 20, 2011

Elixir

Under mina promenader längs stranden har jag noterat att slånbärsbuskarna dignar i år.
Så dök det här receptet upp:
Simsalabim!
Det blir ju för nykterister att smaka - likör finns det ju fortfarande kvar av!

Etiketter: ,

lördag, november 19, 2011

TINTIN

den gamles och min livsstil HIP har ju bl.a. inneburit att vi sparat kilovis med gamla Bamse, Kalle Anka och andra seriemagasin, som från sjuttiotalet och framåt ackumulerades (här får intet förfaras..) på andra våningen.
De har varit mycket populära som godnattlitteratur för barnbarnen vid besök hos Farmor och Farfar.

Steven Spielburgs inspelning av TINTIN-filmen, som vi besåg under novemberlovet måndagen 31 oktober på Höganäs bio, har också inneburit att de sparade häftena
(inalles 9 med alla sidorna i behåll)
  plockats fram och rönt stor uppskattning.

Mest intakt är det överst, på FRANSKA, som är föga angripet av tidens tand. 
Det köptes 1974 i Paris!
1974 
(mellansonen bakom kameran)
Här står vi i begrepp att äntra Eiffeltornet.
När jag under1990-talet och framåt återvänt till Paris, Florens, Rom etc , och även sett foton och hört  om andras erfarenheter, och ser våra kort från 50-70-talen slår det mig hur mycket ÅTKOMLIGARE sevärdheterna var på den tiden. Nu är det ju timlångt köande som gäller....

Etiketter: , , , ,

fredag, november 18, 2011

Äntligen!

Den här diktsamlingen bör jag ha fått i gåva någon gång strax efter den gavs ut 2001. 
Inte har den blivit mycket läst....
 MEN
Tack vare att han nu får Nobelpriset har det ju skrivits mycket om honom, recensenter citerar favoritdikter, vilket föranlett att den lilla pocketvolymen plockats fram på nattduksbordet!
 Ur understreckare i SvD 7/10-11:

I praktiken visade sig 50-talets poetiska identitetskris bland annat i att många av dem som då framträdde behövde lång tid på sig för att finna sin identitet, i förkärleken för utstuderat litterära hållningar i både text och liv och i en känsla hos de unga av att befinna sig i skuggan av det hastigt avsomnade 40-talet.
För Tomas Tranströmer, som debuterade 1954, gällde inget av detta. Inte nog med att han med sin första bok var en färdig poet, med en egen stämma, så originell som det alls är möjligt att tänka sig i litterära sammanhang. Han demonstrerade också ända från början en egen hållning, en livsinställning och ett förhållningssätt till konsten som i ett slag gjorde honom fri från den avantgardistiska baksmällan. 
 Tack Nobelkommittén för att ni inspirerat mig att utforska denna härliga värld:
Redan i den först utgivna 17 dikter hittar man:
I den forsande stäven är vila
En vintermorgon förnimmes hur denna jord
vältrar sig fram. Mot husets väggar
smattrar ett luftdrag
ur det fördolda.

Omflutet av rörelse: stillhetens tält.
Och det hemliga rodret i flyttfågelsflocken.
Ur vinterdunklet
stiger tremulo

från dolda instrument. Det är som att stå
under sommarens höga lind, med tiotuen
insektsvingars
dån över sitt huvud.

Etiketter: , , ,

torsdag, november 17, 2011

Vintern är här!

Solnedgång 15/11 kl 16.00
Strax soluppgång 16/11  07.33
Temperaturen är -3°
Det är frost i gräset
men vi är lika ivriga ändå!
och vädret bör  inte klagas på!

Etiketter: , ,

onsdag, november 16, 2011

Statsminister 14: Pehrsson- Bramstorp


Axel Pehrsson 1883-1954
Blir statsminister i juni 1936 och avgår i september efter 101 dagar vid makten. Ingår i koalitionsregering med socialdemokraterna i oktober och blir jordbruksminister.

Vår siste statsminister som var född på 1800-talet! Även om jag inte hade klart för mig hans betydelse för svensk politik, var han tillsammans med Per Albin Hansson den första inrikespolitiker som jag personligen minns omnämnas i de vuxnas samtal.
Två rediga skånska mannar:
HÄR KOMMER MANNA
Här kommer manna
skånska manna det ser ni väl
freda ´granna
å´riga min liv å´själ
.
Precis som Per-Albin kom Axel Pehrsson från "de djupa leder", men från myllan i stället för staden. Han blev faderlös vid tretton års ålder genom faderns självmord. Han var duktig i skolan, men fick inte studera vidare, eftersom modern behövde honom på gården, som han fick sköta från det han var 14 år. Hsn var stor och stark och smart - och kunde vid 25 års ålder flytta in med hustru i egen gård, Bramstorp på 32 hektar åker.

Axel tog genast itu med att rusta upp gården. Han hade förstått vad som krävdes för att överleva som lantbrukare. Precis som på barndomsgården handlade hans arbete om att jorden skulle ge mer avkastning. Det innebar förstås täckdikning och moderna maskiner. Dessutom gjorde han en stor satsning på djuravel. Han började med nötkreatur men gick sedermera över till grisar.
---
Hemma i kommunen blev han tidigt en respekterad man. Han fick många uppdrag. 1912 blev han ordförande i fattigvårdsstyrelsen: en viktig fråga för Axel och en fråga som verkligen engagerade honom. 
---
 Inom kommunen fick han sä småningom alla uppdrag av betydelse. De blev så många att man skämtade lite om honom: Han är allt utom barnmorska, sades det.

Hösten 1917 blev han riksdagsman och förblev sådan tills han en sommardag 1948 drabbades av stroke i talarstolen!
Ur  Kristianstadsbladet  2004:
Efter socialdemokraternas valseger hösten 1932 inledde han ett nära samarbete med statsminister Per Albin Hansson. Samarbetet resulterade kommande år i en krisuppgörelse mellan parterna i jordbruks- och arbetslöshetsfrågor. Kompromissen, som har gått till historien under namnet "Kohandeln", innebar rent konkret att Per Albin Hansson nu kunde fullborda sin reformpolitik i riksdagen med hjälp av bondeförbundet som gav röstövervikt.
Det var Axel Pehrsson i Bramstorp som var den starke mannen bakom överenskommelsen, han fick ta strid med bondeförbundets ledare den mer konservativa Olof Olsson i Kullenbergstorp. Året därpå (1934) utmanövrerade han den då 75-årige "Kullenbergstorparen" och efterträdde honom som partiordförande.

Per Albin och Bramstorp kom väldigt bra överens - den senare valde t.o.m att skriva en bok om P-A betitlad Vännen, arbetskamraten och hedersmannen.
Till skillnad från P-A var Axel P-Bramstorp  100% REALpolitiker. Han ömmade för sina gelikar, fattigt folk på landsbygden,  och såg till att skaffa sig inflytande så att han kunde förbättra deras situation.
MEN
Det innebar också att bönderna kunde producera mera, vilket i sin tur innebar att vi under WW2, 
till skillnad under WW1, 
var självförsörjande.
När Per Albin dog  1946 minskade Bramstorps inflytande
MEN
Tillsammans hade de under mer än tio år manövrerat Sverige ur ekonomisk kris och lyckats hålla oss utanför världskriget med MAT på borden.

Nu när det krisar i Grekland och Italien är det intressant att läsa hur vi svenskar har  varit lyckligt lottade - hur våra politiker kunnat samarbeta över blockgränserna för nationens gemensamma bästa!

Vi får hoppas de tillträdande Monti och Papademos kan reda ut att...

Etiketter: