Slutkört

Jag har ju börjat nedräkningen....Sakta, men dock!, går jag igenom det ena skåpet efter det andra och rensar ut våra liv. Som jag ju oupphörligen påpekar är ju vi trettiotalister starkt präglade av vår krigs-och krisuppväxt så att vi har varit väldigt försiktiga med att kasta "saker som är bra att ha".

MEN

NU har jag fattat ett heroiskt beslut : ALLA skridskorna har åkt på tippen!
Nuförtiden har vi emellertid  den förmånen att gamla grejor kan dokumenteras...

Det här är den gamles bandyrör. Han spelade mycket bandy i sin ungdom, på Möckelns is.

 Det här är mina. De bör vara "inköpta" 1947 eller 1948 i Huldts sportaffär. Dessförinnan fanns det ju inte läder eller stålvaror av någon kvalitet - det tog lång tid innan man kunde räkna med "förkrigskvalitet" Som jag berättat åkte vi mycket skridskor på Krematoriedammen och enstaka år frös Öresund så att man kunde åka skridskor i stället för att promenera längs stranden. Jag minns särskilt ett vårvinterlov då vi läroverksungdomar i gnistrande solsken åkte medvind Helsingborg - Viken, sedan gick på the-dansant på Vikens Gästgivaregård för att slutligen ta bussen hem...
NÄR
så barnen infann sig blev det ju åka av igen!
SISTA GÅNGEN:

de kom till användning var 1996. Det har ju sedan mitten av -80-talet varit ont om snö i södra Sverige - men vi passade på att vid besök på torpet utnyttja glansisen på Hänjasjön!

Vi hade åkt spark ner ( den som min mormor använde på vintrarna när hon åkte ner till landsvägen och hämtade mjölken).Den röda termoskannan var ett modernt underverk när den inköptes 1979 och tjänstgör ju fortfarande när det är veteranorientering, liksom min mössa - den har faster Karin stickat till Karl 1974 - numera använder jag den vintertid också vid trädgårdsarbete.

De pälsfordrade mockastövlarna är ett arv från moster Ebba.

MEN

Den bruna bagen hade den gamle sin packning i när han åkte på simmarturné.

Det blir en särskild blogg om den....