lördag, maj 15, 2010

Kulturutflykt:2

Efter ett stopp på Ravlunda kyrkogård med Fritiof Nilssons berömda epitaf var det så dags för Haväng. Det dåliga vädret kunde inte förminska platsens magiska skönhet, odödliggjord i Anders Österlings dikt:

I Haväng

I ensligt landskap rinner ån mot havet
och gräver ner sig mellan gröna brinkar.
En sista ättehög på stranden vinkar
sitt avskedsstecken, halvt i sand begravet.

En glesnad rest av den försvunna skogen
står kvar som harpa för den hårda östan.
Den kärva marken andas fin förtröstan:
sandnejlikan har blivit nejden trogen.


Helt för sig själva leva dessa kullar.

Backsvalan svingar sig ur jordens gömmen.

Forellen spritter i den klara strömmen.

Väduren betar, medan åskan rullar.


I tomma sällskap skall jag tänka ofta
på detta enkla smycke av naturen,

en amulett, i minnets kedja buren,

där Hav och Äng ur blotta namnet dofta.


Anders Österling
1884 - 1981
Diktsamlingen Tonen från havet, 1933
Se även

Etiketter: , ,

1 Reflektioner:

Blogger BigBear skrev ...

Det första fotot är ju jättespännande i sitt perspektiv, med molnet och paraplybäraren! Bra jobbat!

18 maj, 2010 18:36  

Skicka en kommentar

<< Home