lördag, april 05, 2008

Sorgeliga saker hända...

Efter en lyckad inledning med rekognoscering för kulturutflykten den 7 maj, slutade fredagens utflykt i moll.

När vi nöjda men trötta anlände till torpet för övernattning kl 15.02 mötte oss detta:
Ett träd hade fällts av vårstormen och effektivt barrikarderat infarten!Inte hade det väl blåst så sedan senaste besöket?
En inspektion visade att foten var helt genomrutten - troligen en så kallad greenstickfraktur * från Gudrun januari 2005, som nu gjort att det fallit offer för en enklare vindpust!
*greenstickfraktur ofullständigt benbrott hos barn som när man bryter en grön kvist och de två delarna inte skils åt från varandra, utan hänger samman vid varandra med en (stor) del av sina fibrer

Den gamle tyckte egentligen det var livat: Äntligen fick han visa sina färdigheter med motorsågen!
MEN
Det var bara det att sågeländet VÄGRADE STARTA.
Nåväl - dags att ta den med hem för service.
Raskt in i huset - elektriciteten verkade ju fungera - på med alla element.
DOCK
Det blev, trots närmare 10° utetemperatur inte så varmt på elementen som vi är vana vid.
Och när vi sedan skulle koka potatis på el-spisen tog det stopp. Det blev bara inte varmt nog utan vi fick koka dem färdiga på vedspisen, som vi nu hade fått ordentligt igång.
Men det var först när vi skulle diska och vattnet plötsligt slutade rinna som vi verkligen anade tillräckligt med oråd.

När vi gick ner i källaren till vår hydrofor luktade det bränt och taklyset var "dimljus".
Det var naturligtvis "stolpen" som krånglade.

Stolpen är liktydigt med att vi fattas en eller två faser i trefasen!

För att göra en lång historia kort:
Vi ringde Eon vid 19.30 tiden och felanmälde.
ca 20.30 gick vi till sängs med mobilen påslagen.
21.15 ca kommer en bil.
Det visar sig vara Eons reparatör som åkt ända från Halmstad!
Han konstaterar att vi saknar en fas men är ej informerad om "stolpens" existens.
Ditdirigerad ringer han vid 22-tiden och konstaterar glatt att han nu bytt säkring och att vi har full spänning igen!

Innan dess har han på grund av min dialekt konstaterat att vi båda är Helsingborgare i förskingringen - fast med 33 års åldersskillnad.


Vi enades i vår beundran för Henke!

Slutet gott allting gott!

Etiketter:

0 Reflektioner:

Skicka en kommentar

<< Home